Att ge utrymme för utveckling - i TV och verkliga livet

Det är inte ofta jag följer TV-serier, allra minst dokusåpor. Det är sällan jag tycker det är intressant, utom möjligen att de speglar det samhälle och den kultur vi lever i. Men ibland räcker det med att läsa i tidningen vad såpan går ut på, för att välja bort skräpet.

Nu hoppas jag däremot att "Ung och bortskämd" i SVT1 får en ny säsong. Visst fanns här också en viss portion av förnedringsTV i enstaka sekvenser (tjejen som försöker få ner den breda golvmoppen i hinken etc), men sedd i sin helhet visar programserien något som är väldigt viktigt. Att unga människor ges en möjlighet, trots att de inte har den kunskap och erfarenhet som krävs.

Många gånger idag ser vi i jobbannonser att man söker en ung människa med gedigen utbildning och många års erfarenhet. I kyrkans annonser vill man många gånger ha en frälsare, helst Jesus själv, men när han väl kommer tillbaka behövs inga jobb längre.
För att världen ska utvecklas behöver vi ge människor en chans, låta dem göra misstag och lära sig av dem. Det är inte bara bristerna som kommer förändras utan även de goda förutsättningarna.

Det är just något som visades i "Ung och bortskämd". Jag blev riktigt rörd över hur de fyra sista förändrades. Till och med Paulina som jag hade önskat röstats ut långt före finalen. Hon hade varit värd det,tänkte jag, men när jag mot slutet såg hennes förändring blev jag ändå glad att hon fick vara med så långt som hon var. Tim-Joel klarar sig bra ändå och likaså tjejen från Arvika (förlåt, men kommer inte ihåg hennes namn just nu).

Att se människors förvandling från att vara passiva och bortskämda till att ta ansvar, få nya kunskaper och lösa problem var riktigt uppfriskande. Dessutom en påminnelse till oss andra att vi har en skyldighet i vårt samhälle att släppa in de ofullkomliga, och att tro på människors inneboende möjligheter. Alla lär vi oss något av varje människa, och den kunskapen går förlorad om vi måste anpassa oss till färdiga, oföränderliga former. Vi är alla ofullständiga och behöver känna tillit från andra.
Endast så får vårt samhälle en utveckling värd namnet.