Uppdaterar bakåtkompabiliteten hos min personliga kulturstatus

Om några dagar ska jag få ... ja, jag ska göra det som står som rubrik.
I det här fallet handlar det om att gå på konsert med John Foxx.


Ett av de band som var stora under min uppväxt, men för min del då, inte allra bäst, var Ultravox. Jag var 12 då "Dancing with tears in my eyes" spelades flitigt, och kan på sätt och vis ses som höjdpunkten på gruppens karriär. Fast det kan förstås diskuteras, för många håller nog "Vienna"-eran som högre.

Det är personligt, beroende på vad man hörde först, vad man fastnade för och ev när man tröttnade. Kanske att jag själv föredrar "Rage in Eden"-albumet, som är det minst kommerisella av den andra upplagan av gruppen, i alla fall om man räknar singlar.


Förra sommaren lyckades jag ju bli lyrisk över Ultravox-konserten i Varberg. Jo, för mig var det fantastiskt.
Men John Foxx, då?

Gruppens första sångare lämnade gruppen innan de större framgångarna, och började på en egen karriär, som till och från fortfarande idag är igång. Och nu är det alltså dags att få möta honom på konsert i London.
Det är som att försöka beta av konsertbesök jag önskar jag skulle gjort tidigare, men som jag dels var alldeles för ung för, dels inte kunde dela med någon.


Kanske är det därför, att jag alltid känt det nödvändigt att hitta min egen väg bland musiken, som jag idag inte känner någon entusiasm för Spotify eller internetradio. Jag vill välja själv. Jag vill själv göra mina upptäckter och själv försöka upptäcka vad som driver någon att göra musik som jag inte förstår än.


Så nu väntar jag att få möta en person som tidigt gjorde helt elektronisk popmusik. Idag är det en självklarhet, eftersom en hel del av den musik som spelas omkring oss är hel-elektronisk.
Men John Foxx, var definitivt en av de allra första.

nöjesfredag i Borås

"Sex sidor om helgens nöjen" står det överst på Borås Tidnings framsida idag, fredag.
Och det kan väl vara intressant att se hur nöjeslivet ser ut i Borås en fredagkväll: vilka band spelar, vart går man för att träffa folk, vilka vill locka människor till sig ikväll?

Egentligen skulle jag vilja ha en lista på vad som finns att göra, och något i stil med det är Borås GUIDEN "Fem saker Du kan göra idag". Men fem saker? Fem? Det måste väl finnas mer i en stad på 100,000?

Det som finns under rubriken "nöjesfredag" och dess sex sidor är för idag fredag:

1. textilmuseet, en utställning mellan 11-17

Ja, det tog slut där. Visst, det står om biofilmerna som går också, och en del intressanta reportage, en restaturangrecension, och tidigare, under "Borås GUIDEN"nämna att man kan bowla också. Visst, men... Suck. Det händer egentligen ingenting speciellt alls en nöjesfredag i Borås.

Antingen ser Borås Tidning inte det som sin uppgift att berätta vad som händer för boende och besökare eller så gör man ett dåligt jobb. Eller, så är det en bild av verkligheten - det händer inget (utom bio och bowling) i Borås en fredagkväll. Och hade nu BT varit dåliga på sin rapportering hade det nog gått att ändra på, men nu handlar det nog mer om hur verkligheten ser ut, och då är det nog värre.

Säg mig, är det konstigt att man längtar till London ständigt?

För all del har jag tittat litegrann efter spelningar i Göteborg för kvällen också och vad jag minns så har Bob Geldof ställt in sin spelning.

Jag minns och saknar t ex konserterna med Portion Control och Emmon, och ångrar än idag att jag inte gick på Neon Judgements konsert för några år sedan. För så som det ser ut idag... så är det inte mycket att hoppas på för Borås.

med reservation för felskrivning

Såg en bilannons igår eftermiddag och insåg, att detta är en chans jag väntat länge på. Har lagt in några efterlysningar på webben och får upp de annonser som passar in i mallen. Och nu var det verkligen med råge! Ringde och bad dem reservar bilen så jag kunde komma när de öppnade i morse.

Eftersom det rörde sig om en importerad bil ringde jag ännu en gång i förväg och frågade om det fanns dokumentation från ursprungslandet, vilket skulle finnas en hel del.

Med registreringsnumret fick jag en hel del uppgifter från vägverket, och när jag lade i hop det med hur bilen såg ut började jag bli misstänksam. Den här modellen som det står att det är, den brukar inte se ut så där. Och inte har den de specifikationer jag fick fram på webben heller.

Jag ringde dessutom före jag åkte iväg för att fråga om det var en sådan bil som var beskrivet och, ja, det var det absolut.

Naturligtvis... Så hade bilförsäljaren ingen som helst koll på vad för slags modell bilen var av. Bör man inte ha lite mer än grundläggande kunskap om man säljer bilar? Det finns ju bilregister med massa uppgifter, att ta del av.

Dokumentationen fanns naturligtvis inte, och av den "helt ifyllda serviceboken" fanns inte heller ett spår. Då är det väldigt tveksam att köpa en tysk-importerad bil, för man har ingen som helst aning om hur många mil den har gått. Och inte var den så vacker heller - lacken var ojämn, sprucken på sina ställen.

Fast det får jag ju hävda till bilägarens fördel - just det hade han ju i alla fall inte skrivit något om, så vad gällde det hade han ju inte fel...

det obekväma med demokrati

Så har, som uppföljning på mitt förra inlägg, Socialdemokraterna valt att stå bakom sin partiledare. Skönt för honom.
Och visst är det partiets egen angelägenhet. I alla fall så lälnge det bara rör partiet.
Om socialdemokraterna vid nästa val skulle göra ett bättre val, trots sin partiledare, är det inte bara partiets bekymmer - kan vi verkligen ha Juholt som stadsminister, med den nonchalans han visar för offentlighetens regler och pengar och bristen i förstånd vad gäller hur mycket som är berättigat honom?

Det var många i efter förrförra valets ursprungliga regeringsförslag som tvingades bort för mindre än detta.

Fast, står demokratin så högt i kurs hos de sociala demokraterna?
Efter att man uteblev från TVdebatten, så finns det viss anledning till oro.
Sverigedemokraternas mandat är lika demokratiska som socialdemokraternas (eller vänsterpartiets), men genom att inte vilja deltag i debatten sviker man sina egna väljare. Att inte låta sin röst höras som representant för dem som lagt sin röst på ett parti, det är knappast vidare demokratiskt. Något som vi hade hoppats på att två av våra riksdagspartier på är.

Politikerförakt är benämningen, folkets röster - ja, spelar de egenligen någon roll, när man väl blivit invald - för Juholt, Ohly o Petzäll? Eller blir de för obekvämt?

Varken Sverigedemokraterna eller väljarna försvinner om heltidspolitikerna blundar, och därför bör vi be dem öppna ögonen och visa respekt mot folket. Även om den enskilde inte är ense med någon av de olika grupperna.

Men det är väl det som är en av poängerna med demokrati - att var och ens röst, oavsett vad man tycker, ska för göra sig hörd, och respekteras. Annars ska vi nog hitta en annan benämning på vår "demokratiska" ordning.

social demokrati - en klyscha tunnare än vatten?

Visst klagar vi ibland på att politiker bara använder ord för att vilseleda, låta professionella utan att egentligen vilja säga något verkligt.

Så var det när Håkan Juholt blev partiledare. Han förklarade sin socialdemokrati med att den byggde på "social demokrati".
Det ifrågasattes förstås med en gång. Orden har väl egentligen ingen betydelse. Demokrati kan endast och alltid vara social.

Nu är frågan om han bara inte visste vad han skulle säga och tycka, utan också om han fullständigt struntade att tycka något.

Om "Social demokrati" betyder något kan Juholt inte "välja att sitta kvar"!
Det är omöjligt, eftersom han inte är demokrati. Han kan vara diktator, och då handlar hans politik om social diktatur. Må så vara i så fall.

Men, framför allt känns hans ledarskap för varje extra dag som ett stort svek mot sina väljare. Vem skulle vilja ha en ledare som regelbundet begär att få dubbla och extra mycket ersättningar?
Det finns en gräns, för förtroende, för politikens trovädighet, för svenska folkets tålamod.
Och den har passerats!

Det är dags att inse att dessa ord faktiskt betyder något.

rätt svar i nobelpriset i litteratur

Det är glädjande att Tomas Tranströmer nu tilldelas nobelpriset i litteratur.
Naturligtvis är det inte de mest lättlästa som ska premieras, och därför kanske många av våra så ofta lästa deckarförfattare inte är aktuella.

Tranströmer har däremot också en "folklig förankring", om det nu är rätt begrepp.
Det är åtskillga gånger jag har hört utdrag ur "Romanska bågar" eller dikten i sin helhet, sedan jag hörde den första gången.
Ofta citeras den i många olika sammanhang, och slutet (åtminstone) har klart fått status som en omistlig del av vårt nutida svenska språk, med dess minnesord och berömda citat.

Och det säger oss något viktigt om livet, som för många av oss blir ord som lyfter av bördor, som ser livet för vad det är.
Du blir aldrig färdig
och det är som det skall.

Tack för att vi fick glädjas åt Tranströmers utnämning.
Nu reser vi vidare i livet.