En fantastiskt höstdag!

Klarblå himmel

Ljum vind

Starkt solsken

som lyser upp träden

med sina blads alla färger och nyanser.

Lättandad luft.


Samma känsla som skapar hösten, inte minst när höstskivorna stoppas in i bilens CDspelare igen.
David Sylvian´s September, är oslagbar.
Och när den kombineras med Fiona Apple´s Pale September, Ratatas Sent i September, Natalie Imbruglia´s Come September och Psyche´s September Moon
då är hösten som allra vackrast.

Ett lugn att njuta av.

stiftsadjunkter i Skara - till slut!

Nu äntligen har det tillkännagetts - tre stiftsadjunkter för Skara stift på ett bräde nämns idag i Kyrkans tidning.
Jag funderar på om det finns en särskild tanke med detta? Eller är det bara mitt sökande efter logik i tillvaron?

Efter mycket tystnad vad gäller tjänsten för själavård, så är tillkännagivandet det första livstecknet för de flesta att det pågått en process. Vad gäller tjänsten för barn och unga så har den processen varit mer synlig.

I TVÅ år har denna tillsättningsprocess pågått. Jag ser fyra grunder för detta:
Man har helt enklet inte prioriterat arbetet för barn och unga,
det har inte funnits sökande,
de som lett processen har saknat lämplig kompetens för det, eller att
det saknats ekonomiska förutsättningar/andra tekniska begränsningar för tillsättande i sig.

Sanningen ligger nog någonstans mittemellan. Det första vill ingen erkänna, men kanske är en följd av otydlighet, vilket drabbar främst Svenska Kyrkans Ungas (SKU) arbete, en organisation vår kyrka bör satsa största möjliga insatser på. Även konfirmandarbetet drabbas av att detta arbete inte i praktiken bedöms så viktigt (ingen vill som sagt erkänna att det kan vara så här!).

Sökande har funnits, som bedömts ha samtliga egenskaper, erfarenheter och utbildning som krävts, och som dessutom varit motiverade och varit önskvärda av medarbetare och SKU. Därför faller denna anledning bort.

Det går att läsa om ett av försöken i tillsättningsprocessen på en annan sida i denna blogg. Men gör helst inte det!

Det har varit ett halvtydligt anställningsstopp under viss tid på stiftskansliet, men detta har inte informerats om till ansvariga för den här processen, varken när det inträdde eller när det upphävdes. Jag vet dessvärre det!

Men om vi nu tar ut i förskott att Gud en gång skall torka alla tårar, och istället gläds åt vi nu har tre nya stiftsadjunkter, så får vi hoppas att väntetiden varit värt detta.
Vi hoppas att stiftsadjunkten för barn och unga har goda erfarenheter av att ha jobbat med och varit medlem länge i SKU, jobbat med konfirmander under många år på landsbygd såväl som större stad, har pedagogiska vidareutbildningar, har varit både komminister och kyrkoherde, är känd i och känner till Skara stift, och dessutom har gjort allt detta under de senaste åren.
Kan dessutom personen några cirkuskonster, har kontakter med landets mediaelit och kan skåda in i framtiden är det meriterande. Kunskap om Facebook och sociala medier däremot..., tja, det är inte så noga...

Ja, lycka till och välkomna! Alla dessa tjänster behövs och nu kan det bara bli bättre!

Är det ett tecken...?

Fick häromdagen en inbjudan till fest!
Det låter ju roligt: att få gå på fest och träffa trevliga och glada människor och njuta av att livet kan vara härligt. Det är väl inget att tveka på?

Festen jag inbjöds till var - en klassfest! Du som gick i nian... o s v. Vet att det varit några sådana tidigare, men jag har inte haft möjlighet (alternativt: brinnande intresse) att gå på dem.

Men nu då, nu när jag får chansen igen?
Vi var fyra klasser som gick ur nian samtidigt på min skola och vi kände väl varandra generellt bra. Jag skulle inte ha något emot att träffa vem som helst av dessa - tvärtom det hade varit kul. Så kanske jag skulle gå, då?

Nu visar det sig att det inte bara är dessa fyra klasser. Hela Borås och Bollebygds kommun var inbjudna, vilket borde röra sig om ... ja, kanske runt 1300-1500 personer. Om det inte varit så att det gällde tre årskullar, vilket alltså innebär en sådär 4000 personer.

Är det intressant? Hur många känner jag där att prata gamla minnen med? Eller att jämföra framgångens sötma med, för det är väl något som också ligger i konceptet?

Nej, det känns tyvärr inte så angeläget. Hade det gällt min gamla skola så kanske, men knappast nu.

Men, så får jag ögonen på det där som bara inte kan vara en slump. Det måste vara ett tecken!
Samma dag får jag nämligen med reklamen ett erbjudande som passar som hand i handske med festinbjudan.
Naturligtvis skulle man gärna ta på sig 80-talsinspirerade kläder till klassfesten. Ja, tänkte jag först - det går väl att hitta. Men sedan får jag se ett annat erbjudande som jag kopplar ihop med 80-talet, där det utlovas att man blir festens blickfång. Nu kan jag inte backa längre. Nu finns nämligen möjligheten att skaffa sig "rätt klädsel" - en Jabba the Hut-dräkt!
Det måste vara ett tecken!

Fotboll och kraven på framgång

Som elfsborgare är det naturligtvis tråkigt att laget inte nådde ända upp till första plats.
Så brukar det ju vara för alla som håller på någon person eller lag i en tävling.
Visst är det allra bäst om han/hon /det vinner och kommer på första plats.

Kanske är det så för många över huvud taget. Man vill komma först. Att komma tvåa eller ännu sämre är inte bra nog.
Och i takt med att kraven tycks öka på oss från många håll idag, så blir det lätt ett elitistiskt krav att bli inget annat än bäst.

Nu är jag ingen fotbollsexpert precis, jag är mycket utom just det, men om jag inte har fel så var Elfsborg ett av de mest favorittippade lagen inför årets allsvenska. Jodå, det var nog Elfsborgs tur nu.
Starten blev allt annat än lyckad. Det gick dåligt. Möjligen var det samma problem årets dessförinnan. Starten blev inte bra.

På senaste tiden har det höjts rop på att byta ut tränaren eftersom man inte nådde förstaplatsen i år. Det görs analyser om varför det går så dåligt ibland och jag tror man skyller en hel del på gräset. Hmm....

Jämfört med den start Elfsborg fick så är en andra plats i Sverige riktigt bra. Tyvärr verkar många inte tycka så. Men kanske har det att göra med vad man jämför med.

Istället för att ställa krav på sig själv och andra att vara bäst, så bör vi istället inrikta oss på att bli bättre. Bättre utifrån den position som är utgångspunkten. Och kanske att det inte alltid går att mäta vad som är bättre, men det vill vi så gärna också se. Vi vill ha bevis.

Vore det inte bättre att lita på sig själv istället? Kan verkligen yttre siffror vara hela sanningen oavsett vad jag själv upplever?
Vi kan inte utgå från något annat än oss själva, och det vi håller på har inget annat att komma med än att göra sitt bästa med de förutsättningar de har. Det måste vi respektera.

Därför tycker jag att en andra plats är hedervärt.
I alla fall om man ryckt upp sig från den tionde eller så.

Dax för bilbesiktning!

Ja, det sägs leda till viss nervositet för en del.
Kommer den gå igenom eller är det reparationer för tusentals kronor som besöket kommer innebära?

Är det så att bilar nuförtiden är av bättre kvalitet än tidigare?
Jag får för mig det.
Min första bil var en Ford Escort LX - den brasilianska! Det var sällan sambatoner man kände vart man än åkte, tillverksta´n eller till bilbesiktningen.
FORD erbjöd för-besiktningsundersökning, vilket var ett smart drag. De kunde själva upptäcka alla fel (vilket det alltid var några stycken) och åtgärda dem innan besiktningsresultaten registrerades.

Numera tycker jag att det går lika bra på besiktningen vare sig jag kommer dit med svensk, engelsk eller japansk bil. Fast idag fick jag anmärkning på min frus bil för skyltbelysningen. Aj aj - reservdelerna går på 32 kronor!
Och fick dessutom veta att bilen var i bättre skick än jag hade förväntat mig. Och bara det är ju värt 300kr!

Godkänd = frihet

Frihet är ett intressant begrepp.
Idag är söndagens tema "Friheten i Kristus".
Det är en uppmaning att gå utanför de ramar som stänger inne, att välja liv och förmåga framför stela regler och begränsning.

Visst finns reglerna där av någon anledning, många gånger goda sådana, men om det de syftar på snarare hindras än underlättas av reglerna i sig, är det ett tecken på att de är felaktigt utformade.
Och när Jesus märker att reglernas efterföljd missbrukas till nackdel för en människas mest grundläggande behov, är det självklart att människan går före regeln. Men visst, det måste finnas ett syfte som är högre än regelns mål.

Av en annan anledning känner jag mig fri nu.
Jag har fått reda på att jag är godkänd i min senaste uppsats (som jag skrivit om tidigare här).
Jag är godkänd på hela kursen jag genomgått under ett år.

Efter fyra år med studier vid sidan av jobbet, ibland halvfart, ibland kvartsfart, har jag nu inga kurser att gå på och ingen anvisad litteratur jag måste läsa för att sedan prövas på och ev. bli "godkänd".
Så nu kan ingen annan säga till mig vilka böcker jag ska läsa i höst.

Det är frihet.
Och det är skönt!

GODKÄND!

Ett enda litet ord kan vara helt avgörande.
Ett enda ord på rätt ställe kan påverka ett helt liv, ja till och med ganska många liv.

Ordet "godkänd" är ett sådant.
Och det står på en viss rad kan det öppna dörrar som tidigare varit stängda. Som att ha blivit betrodd med rätt nyckel till ett lås man länge önska kunna öppna.

Andra gånger ger ordet en viss lättnad eller bara en enkel bekräftelse på vad som redan var i stort sett färdigt.

Ibland saknas ordet på den där raden där det skulle stå, eller så har någon kluddat dit ett "icke" före. Då känns det inte alls som man hoppats och tänkt sig.
Men med ordet så kan du tillåtas växa och utvecklas, förhoppningsvis till något positivt som Du tidigare inte haft möjlighet till. Därför är detta ord, ett ord som förvandlar.

Vägen vidare är inte dock sällan utstakad. Du måste själv ta ansvar för att ordets innebörd blir sann.

regionalt möte

Häromdagen var jag på regionalt möte.

Min arbetsgivare ordnade en samling för alla som arbetar i vår region, och det är väl inget konstigt med det - det gör väl många företag och organisationer.
1100 personer samlades därför för att mötas, inspireras, träffas och inte minst få stärkas i sitt arbete.

Det är en härlig känsla av att gå omkring och möta många olika människor som alla arbetar för samma mål. Visserligen olika arbetsuppgifter, men alla har sin funktion och sitt egna område.

Behöver man vara lika varandra på något sätt, eller som någon uttalade: behöver man vara på ett visst sätt för att arbeta här? Nej, det var tydligt att vi hade stora skillnader oss emellan.

En sak - en inställning, vet jag, att alla behöver ha. I alla fall om det skall bli ett gott arbete:
- Jag kan inte göra allt själv.
- Inget blir bättre av att jag försöker.
- Tillsammans kan vi däremot förflytta berg.

Att börja om från början.

Ja, så känns det.

Nytt jobb - nya rutiner.
Nya blanketter, telefonnummer.
Nya nycklar, och så koder som jag aldrig behövde på förra jobbet.

Allt som gått av sig själv måste nu läras om. Allt som jag kände så väl till vet jag ingenting om alls. Än.
Alla människor jag lämnat, alla jag saknar, och alla jag får tillfälle att lära känna i mitt nya sammanhang.

Det är spännande att få ompröva många detaljer och en hel del nya prioriteringar och förutsättningar. Ett nytt arbetsrum och inreda och flytta in i.

Även om arbetsuppgifterna i mycket är samma, så blir de ändå på nytt, för de genomförs, planeras och utvärderas tillsammans med andra.

Det finns alltid mycket att lära sig!