coping

Visst kan vi ibland känna oss som offer för omständigheterna.

Men valet är alltid ditt.
Valet att se det som inte blev bra som en ny möjlighet.
Valet att se svårigheterna som en utmaning - att övervinna.
Att utvecklas genom.

Kanske lättare sagt än gjort, men inriktningen, åtminstone, ska väljas.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, visst.
Det kan rentav bli bättre.

Säkert vårtecken 3

Det tredje tydliga tecknet för att det är vår är naturligtvis den första joggingturen.
(Nr 1 är öppen taklucka och nr 2 är koltrasten)
Trots att det snöat gick det helt OK att springa knappt 3,5 km.

Och eftersom det var snö på marken kan jag ju faktiskt räkna in att jag hann med lite vintersport också. Lite sent, men snö är snö.

Earth Hour - hur lång tid är det?

Släckte Du ljuset igår kväll? Själv gjorde jag det. I nästan hela huset.

Var inte helt klar med studierna jag höll på med, så helt släckt var det inte. Men det finns det som är viktigare än Earth Hour.

Det finns det som är viktigare än det som hände runt om i världen igår kl 20.30 svensk tid. Nämligen det som hände kl 21.30. Eller det som inte hände idag kl 20.30.

Hur mycket tände vi upp igen efter Earth Hour?

Hur mycket har vi struntat i att släcka ikväll?

Hur mycket betyder symboliken egentligen?

Visst, jag gillar symbolik, definitivt, MEN, symbolik ger oss inte bättre miljö. Earth Hour ger oss inte nämnvärt bättre miljö. En ständig medvetenhet om vilka resurser vi använder, en konstant miljötänkande är vad som krävs för att vi ska sträcka på oss och se att vi faktiskt kan påverka.

En timme om året är absolut inte till någon nytta om den stackars timmen får oss att tro, att nu, NU är vi minsann miljövänner!

Själv vet jag att det alltid finns andra som är bättre miljövänner än mig. Min bil är inte en miljöbil, precis. Men hur mycket bättre hade det varit? Vem hade då kört min bil istället?

Istället utmanar jag alltid mig själv att komma så lågt som möjligt vad gäller bränsleförbrukningen. För om jag som nu kör den här bilen (som inte är särskilt miljövänlig) tänker så mycket jag kan på miljön, så blir det en bättre miljöeffekt, än om den som har bilen, kör den för att det är rätt så bra drag i den.

Jämfört med vad förra ägaren sa att bilen drar, så ligger jag mellan 1 och 1,8 dl/mil lägre i förbrukning.

Min poäng är att det inte hjälper med punktinsatser och symbolhandlingar för att nå en miljöeffekt. Vi måste lära oss att leva med ett ständigt miljötänkande. Därför kan ingen av oss slå oss på bröstet för att vi tänkte på miljön en timme. Visst kunde den få oss att tänka till och i det långa loppet lära oss leva med miljöaspekten i tankarna.

För en verklig Earth Hour som ger effekt varar inte en timme.

Den varar hela livet.

Glöm inte stänga av skärmen ordentligt när Du stänger av datorn!

Retreat (reträtt) - är det bara "lungt & skönt"?

Är på retreat nu.
Några dagar i tystnad (så läs inte detta högt är Du snäll).


En kollega använde det svenska ordet "reträtt" häromdagen, när jag berättade att jag skulle iväg. Och då får jag associationen "att dra sig tillbaka", och med ens dyker bilden av en snigel upp i mitt inre som drar in huvudet i huset (ja, analysera gärna det, och berätta vad Du kom fram till). Och det är ju bra att se hur det ser ut därinne - i tillvarons innersta.


Det låter ju som att några dagar utan att göra nåt, ta det lugnt och få mat serverat, ja, ganska likt semester, va? Men funktionen blir ändå inte detsamma.
Själv har jag svårt i början att koppla från vardagen (Då skulle du väl inte ha dator med dig så Du kan blogga, säger en inre röst), men det blev lättare när jag stängde av jobbtelefonen. Och allt som tiden går öppnar sig tankar som legat och grott en längre tid, men som inte kommit upp till ytan.


Söndagens evangelieläsning var kort, två verser om Jesus som frestades i öknen. Öknen brukar vara en enlig och tyst plats och där har någon tradition tänkt sig att demonerna bor.
Kände lite öken-känsla, när mina egna "demoner" dök upp, de obekväma tankar som legat dolda. Försökte brotta ner dem, och trodde det var över när de kom tillbaka igen. Fast..., är det inte i ljuset som spökena (och kanske också "demonerna") spricker?
Och när de väl blivit synliga och skrämselmakten är borta, då är det lättare att sticka ut huve´t igen och gå vidare.


Retreat är alltså inget för den som är skraj för det som ligger dolt inom sig själv. Så visst handlar det om att dra sig tillbaka, för att gå in i de mörkaste hörnen av sitt eget "hus" (tänk snigelbilden igen). Bara för att man själv inte pratar blir det inte tyst i huset. Därför är det inte riktigt som semester (så vida man inte tillbringar den i öknen), utan mer som storstädning. Och det kan ju faktiskt vara ganska skönt ibland.

framtid och historia möts

Det kommer aldrig igen att bli så, som det en gång har varit.
Och så har det alltid varit.









Fast vi är människor och det som människan har värderat som betydelsefullt, kommer vara så också framöver. Hudens sår läker inte fortare med tiden.

trivialisering av det triviala

Visst tycker inte alla om samma saker. Inte heller har vi samma förmågor att ta till oss olika "kommunikationsmedel", eller ska jag säga "språkdimensioner"?


Någon tyckte att jag betonade världen för mycket i mitt senaste inlägg om melodifestivalen, men även när vi "skådar i naveln" är det viktigt att behålla perspektivet av Världen utanför
(...vad bryr vi oss om den... - 2002).
Någon annan tycker att jag inte borde bloggat om melodifestivalen alls. "Finns det inget viktigare..."?

Visst finns det! Massor! Samtidigt finns det tecken som visar att melodifestivalen är allt annat än oviktig! Ungefär 3,7 miljoner svenskar såg finalen och när så många människor väljer att lägga några timmar på en sak har det trots allt en viss betydelse. Det tyder också på att det är något karaktäristiskt för oss svenskar.

Att Melodifestivalen är viktig i ett större perspektiv är ju de insamlade miljonerna till Radiohjälpen, och bara av den anledningen kan det vara dumt att trivialisera både tillställningen och människorna som ser på den. Sedan kan det vara en trivial underhållning eller ett utslag för vår kultur som vi lever i, men att känna till kulturen man lever i, är knappast oviktigt det heller.


För den som inte har något musikaliskt intresse eller är smal i sin musikaliska intriktning blir det förstås inte så givande. Inte heller om man förväntar sig få något annat än vad som serveras. Fast då är det enklast att bara strunta i det hela.


Vi är olika och det finns ingen anledning för en människa att försöka tvinga sina egna kriterier på andra, just för att "detta är bättre" eller "annat är viktigare". I grund och botten tyder det på en viss förmätenhet. Vi har haft för mycket det i vår värld tidigare och det vore skönt om vi kunde minska detta sätt att bemöta varandra.

Visst finns det viktigare saker än kultur och underhållning, men trots allt föredrar jag en trivialisering av det triviala framför att trivialisera andra människor.

melodifestivalen och orättvisan

Så är det dags för final.
Efter andra chansen uppkom en diskussion över att telia inte kunnat räkna alla röster, och att resultatet därför inte blev rätt registrerat. Några rasade och TV försvarade sig att det inte spelade någon roll.
Jag minns när Magnus Carlsson var med sist, med" Live Forever". Jag tyckte att det var en kanonlåt och vid andra röstningsomgången försökte jag rösta flera gånger, men de tre-fyra första gångerna kom jag aldrig fram, och samtalen registrerades inte. Kanske var det Telia som bar ansvaret för resultatet, men det får man väl inte säga högt? Men, visst är det orättvist!

I kvällens final vill jag se & höra Dilba, Swingfly, Jenny Silver, Pernilla Andersson, Linda Sundblad, Shirley´s Angels, Sebastian, (kanske Varga), Saade, Melody Club, Nicke Borg & Love Generation. Så jag kan redan räkna med att fel låt vinner. Visst är det orättvist?

Och medan knappt halva Sverige ser på melodifestivalen så letar Japanerna efter överlevande, och saknar de som drunknat och spolats bort. Samtidigt strävar många i Haiti efter att bygga upp samhället igen, fattiga i Indien och Sydamerika tigger mat och pengar, och 4 barn dör i minuten p g a brist på rent vatten.
Ja, orättvist var ordet.

Ring det dyra numret ikväll!

Påskuppropet - ett sätt att ta problem på allvar

Borås Tidnings ledarredaktion skriver idag (20110310) "påskuppropets problem".
Många av Svenska Kyrkans diakoner möter regelbundet utsatta människor i vårt samhälle, eftersom kyrkan har som riktlinje att stå på de svagas sida.

Under den senaste tiden har många diakoner slagit larm om att situationen har förändrats genom en kraftig ökning vad gäller antal sökande för ekonomiskt bidrag. Många av dessa har blivit utförsäkrade i sjukförsäkringen.
Biskopen i Skara stift Erik Aurelius har nu uppmanat sina församlingar att delta i uppropet mot utanförskap för utförsäkrade.

Detta är ett sätt där kyrkan, genom många olika samfund, visar att vi ställer oss på de svagas sida och att vi inte tiger över uppenbara orättvisor, och här är en där vi kan bilda opinion och påverka.
BTs ledare ser ett problem i att Svenska Kyrkan genom detta påskuppror är en kritik av regeringens politik, och att kyrkan då tar ställning för en viss partisyn.

Jag hävdar att det är ett större problem att BT väljer att förstå Svenska Kyrkans engagemang som främst partipolitiskt.
Syftet med Svenska Kyrkans agerande är självklart inte ett partipolitiskt inlägg.
Men VI HAR ANSVAR för vad vi ser och vi ska inte behöva acceptera att människor drabbas av fattigdom och utanförskap. Det får konsekvenser också för deras familjer, framför allt deras barn. Detta är inte värdigt ett välfärdssamhälle. (citat från namninsamlingen)

Kyrkan kommer alltid att vara politisk, men partipolitik är däremot inte kyrkans ärende. Den skillnaden är tydlig i uppropets presentation, men dessvärre förbisedd av BTs ledarredaktion.
Jag som är en förmedlare av namnlistor känner inte alls igen den beskrivning som beskrivs av dessa, men däremot delar jag uppfattningen att kyrkan genom diakoner och andra skall larma då behoven ökar, och att "Kyrkans röst är viktig".

Just därför, och enbart därför sprids uppropet. Vi måste slå vakt om varje människas värde och rätt att i vårt land få möjlighet att leva ett drägligt liv. Tillsammans kan vi uppmärksamma problem i vårt samhälle och visa vårt engagemang för att göra förbättringar.
Det är faktiskt varje medborgares uppgift och kyrkan har nu tagit ett initiativ så att mångas röster blir hörda.

GRATTIS, du som är kvinna

Fick en gång frågan varför jag säger grattis till en hel del den 8 mars.
För all del - vad skulle jag säga annars?

När vi nu har en internationell kvinnodag vill jag gratulera er som är kvinnor för att ni är kvinnor, och tycker ni ska vara stolta över det.
Kanske fanns det i frågan en misstänksamhet mot att jag inte var seriös, men vad gäller detta är det knappast fallet.
Vi behöver absolut ingen tävling mellan könen, fast det verkar som att män genom tiderna varit av annan åsikt.

Kanske har det varit så att män känt sig underlägsna kvinnor och därför gjort uppror genom sin generellt sett större muskelstyrka. Det finns många synpunkter och teorier om könens kamp genom tiderna, men det räcker att se hur det ser ut idag - jämställdhet vad gäller lön för lika arbete, och maktpositioner är vi fortfarande långt ifrån.
Sedan kan vi fundera över rollerna i hemmen och vilka som tar initiativ till våld och krig.
Även om jag inte Sara Vargas melodifestivallåt är en smashing schlager, så är den värd att spelas många gånger.

Jag blir förstås tveksam när jag hör att en rockfestival ska kvotera in hälften kvinnor - visst hade det gällt singer/songwriter-genren, hade det väl vart OK, men knappast om det handlar om alternativ musik. Det kan vara ett mål, bra!, men där är vi inte idag.

Men visst blev jag glad när Radio7härad började min dag med att spela Tove Styrkke och hoppas att de fortsätter med mycket Robyn, Emmon, Cat 5, Karin Ström, Sara Berg, Fever Ray och alla andra electro-tjejer vi har i vårt land. Ni borde vara fler!!

Det finns mycket att göra för jämställdheten, och allra störst ansvar för det har Du & jag. Samtidigt behöver vi inte vända på det, så att kvinnor istället tar över en dominerande roll, bara för att det ska finnas dominans ( fast jag tror risken är obetydlig för det), eller att vi ska tvingas bort från något vi trivs bra med. Men, förbättra kan vi göra en hel del!!

Därför säger jag GRATTIS alla kvinnor idag - var stolta, och gör som vanligt vad ni kan för att göra världen bättre! Själv tänker jag fortsätta som vanligt med att utvecklas så att jag kan nå målet att nästan fungera som en vanlig kvinna.

Tom kyrka = DÖD kyra

-"En kyrka utan ungdomar är en död kyrka!"

Sitter och fikar i en SKUT-kyrka efter gudstjänsten och pratar med en f d docent från Lund. Han har blicken mot framtiden klar. Vi pratar om fastigheter - jag berättar att jag jobbar i ett pastorat med 22 kyrkor, innan sammanläggningen hade vårt pastorat bara 11, och jag är rädd att han inte ska trilla av stolen.
-Det går inte, säger han. Vi kan inte ha så många kyrkor. Vi måste satsa på våra ungdomar. En kyrka utan ungdomar är en död kyrka.

Ja, hur är dagsformen?
Stiftet jag jobbar i har varit utan stiftsadjunkt för barn, unga och konfirmander i snart ett och ett halvt år. Den resurs som skapar kontakter, som fixar och organiserar möten, och som finns där som präst och stödperson för ungdomar mm. Trots att man sökt två gånger och fått mycket engagerade och välutbildade sökande har man ändå valt att inte tillsätta tjänsten. Och vad beror det på - inkompetens, rädsla eller så är det helt enkelt inte så viktigt?

Sällan finns det någon uttalad riktlinje för ungdomsverksamhet i våra församlingar, utan det hänger på att finns ideella eller anställda som brinner för att ungdomar har en plats i kyrkan. Rädsla eller inkompetens eller så är det helt enkelt inte viktigt.

Ändå har jag själv fått mycket uppmuntran av församlingsbor för just att satsa på ungdomar. Det är något som är önskvärt, men ofta blir det på tid som blir över eller tas över från annat. Det är en hel del strukturer, planering och sammanträden som ska ta tid först.
Men, det är både viktigt och roligt att ge unga människor ett hem i kyrkan, att få möta vuxna på samma plan, som man känner igen vare sig vi möts i församlingshemmet, på stan eller på FB. Tillfälle att få prata om allt möjligt, men mest om vad som är viktigt - värderingar, hopp, mål och mening med livet, tvivel och tro.

Jag tror att docenten har rätt. Det är viktigt att satsa på att alla erbjuds en plats att vara på i våra församlingar, men inte minst våra unga. Därför sparar vi aldrig pengar på att inte satsa på resurser för unga, och vi rasar ner i djupet om vi söker efter fullkomliga personer som kan precis allt och varit över allt om de ska platsa. Inte ens Jesus skulle vara nog
(-nej, du har inte jobbat tematiskt med konfirmander, så tyvärr, du är inte tillräckligt kompetent).

Så, ska vi satsa på livet eller döden?