vårstämning

Vet inte om det är likadant varje år.
I alla fall har jag verkligen känt i år att våren är fantastiskt härlig.

Fågelsången är väldigt vacker, värmen som tinar upp hela tillvaron, ljum vind och utsprickande träd.
Kanske har det med den långa vintern att göra, men jag gillade å andra sidan verkligen att vintern fick vara vinter.

Därför hade jag önskat att våren ochså fick vara vår, men det har blivit sommarvarmt med den gång, och allt sker alldeles för fort.
Helst skulle man få tillfälle att vara ledig vid den här tiden, men själv jobbade jag intensivt hela påsken, helgen och veckan före och sedan var det ju full fart igen. Dessutom är det hem-tenta-tid, och den gör ju inte sig själv.

Deklarationen är i alla fall inlämnad efter att ha räknat ihop, insett att min e-legitimation hade gått ut, så jag ordnade en ny, startade om datorn 4 gånger och bytte webläsare för att kunna komma logga in. Hade jag valt pappersvarianten så..
ja, skriva under, lägga i kuvert och posta hade gått snabbare!

så istället för eld, blir det tenta-skrivande ikväll. GLAD VALBORG!

påsk - mörker och ljus

Så har påsken kommit. Eller är den redan över?
Redan på påskafton rear affärerna ut påsksakerna. Själv har jag inte hunnit med att ta fram några påsksaker än, för direkt efter en prästs åtta gudstänster och annat arbete, började ju en ny vecka. Hoppas hinna lägga på en påskduk i alla fall nu till helgen.

Dynamiken i påskens händelser gör nästan hela upplevelsen. Fast det funkar förstås inte om dynamiken mest består av att resa sig ur, och sätta sig i TVsoffan igen.

Påskens drama är inget som vi sitter och bara tittar på utifrån. Du och jag är en del av det. Vi är med i händelserna för de rör Dig och mig och människovarandet. Och det är svårt att se på distans.

Dynamiken finns i mötena vi gör med varandra och
dynamiken finns i berättelserna vi hör. Det är så skönt att evangelierna inte bara är några resultatrapporter utan att människorna som var med porträtteras som levande människor som du och jag kan identifiera oss med.
Påskdagen var mycket gråt, oro, funderingar. Det skulle det varit för oss också. Där finns plats för mörket och därför känns ljuset så befriande när det väl blir uppenbart.

Om vi lever våra liv parallellet med facit i hand, hittar vi aldrig dynamiken. Den finns emellan oss, i mötena, i människovarandet, aldrig i ett distanserat passivt åskådande.

Fast det här gäller inte bara påskhelgen. Det gäller hela ditt liv!

Skärtorsdag

Ingen påsk utan ägg, skriven ICA-handlaren.
Och visst, ägg är en bra symbol för nytt liv.

Ingen påsk utan dynamiken som finns i påskens dagar, säger jag.
Det vore URTRIST att äta massor av ägg varje dag, frossa i godis varje dag, äta överdådigt varje dag. Dynamiken i våra liv är definitivt en rikedom, för i de tråkiga, "låga" dagarna lär vi oss uppskatta de härliga "hög-tiderna".

Snart går skärtorsdagen över i långfredag. Skärtorsdagen är, tycker jag kyrkoårets höjdpunkt: just för att den rymmer så många olika delar av livet. Både glädje och förtvivlan, gemenskap och ensamhet, vänskap och svek. Men det huvudsakliga temat är ändå Guds sons nya förbund med oss människor. En gemenskap som river ner hierarkier, öppen för alla som vill.

Det låter bra, men är svårare i praktiken, från Jesu tid fram till idag. Och säkert framöver...

Alltid skönt att hitta en syndabock, för då märks mina egna svagheter och synder mindre. Eller? Kan jag välja en annan väg?
Det finns alltid olika strömmar man kan följa med, men ingetsäger att det minsta motståndets väg är den väg som är mest sann.

Kanske jag tycker illa om Judas. Men vem är jag att döma honom? Det är väl inte min uppgift?
Och varför skulle det vara det - jag är väl inte fri från svaghet, ogenomtänkta tankar eller egoism? Jag är inte genomgod, alltid konsekvent och felfri!

Nej, istället måste jag till slut också förlåta inte bara Judas,
utan också alla de som fördömt honom.

världens bästa ursäkt

Det är inte alltid man känner att man har världens bästa ursäkt.
Men, ibland kan det kännas rätt så skönt att ha den till hands.

Våren är definitivt här och det är verkligen härligt! Värmen, solen, himlen, ljuset...
Har man eget hus så är det dags att ta sig ut i trädgården och se vad som överlevt vintern och vad man helst skulle vilja så, sätta och plantera.
Visst gillar man trädgården... eller så är man lycklig över att för en gång skulle ha världens bästa ursäkt:
-Vi har precis dränerat om. Och väntar på att få det återställt.
Där är jag nu.

Vilken befrielse! Det är ingen idé att göra något enda skapandes grann!

Stenläggning är uppbruten till hälften, grus och stensamlingar ligger här och var tillsammans med några jordhögar och större stenar. Hål i marken här och var efter buskar som försvunnit, gräsmattan är för det mesta inte mer, altan-häcken är delad på två, trappan lite sne och stora traktorspår pryder jordens yta.

Fullständigt meningslöst att göra något över huvudtaget och det passar mig alldeles utmärkt. Därför är jag extra glad över de små blommor som trots allt sticker upp. En ren bonus!

Det är dock inte omöjligt att anläggningsfirman kommer inom några veckor och då har jag ingen ursäkt längre. Då är behovet av goda insatser omätligt.
Så, nu är det bäst att jag laddar upp med positiv energi över glädjen att ha världens bästa ursäkt. Enda problemet är ju att den inte håller så länge till...

Konsten att vara på samma ställe som där man befinner sig

De flesta av oss strävar mot någon slags förbättring.
Det finns ju alltid områden som kan förbättras mot hur de är idag.
Kanske går några av oss in så mycket i dessa förväntningar, att vi agerar som om vi vore där redan. Fast vi är ännu inte riktigt där.

På liknande sätt kan det vara med den som är beviken över hur en viss utveckling gått. "Det var bättre förr"-syndromet kan också få en lite "tids-frysande" effekt på oss, så att fortfarande agerar som vi alltid har gjort.

Därför är det inte så märkligt att vi inte alltid lever och agerar i den tidsposition vi är i just nu. Eftersom vi är olika människor med olika historia, förväntningar och värderingar ( etc) så är det ju heller inte säkert att vi uppfattar den just nu aktuella tiden på samma sätt. Det vore rentav omöjligt.
Språket är till viss hjälp, så länge vi har en acceptabel gemensam överensstämmelse av ordens betydelse, men det har vi ju inte alltid.

Eftersom vi också har olika värderingar har vi ju säkert olika uppfattningar om vad vi kan och vill förvänta oss, respektive hur vi tolkar den tid som vi har lämnat.
Hänger Du med?

Eftersom vi knappt kan räkna med att vi uppfattar vår position likadant bör jag antingen propagera stenhårt för att just jag har den rätta uppfattningen och andra har fel i det som inte överensstämmer med min uppfattning. Eller så måste jag vara ödmjuk och inse att jag kanske är ensam att uppfatta tillvaron på exakt det sätt jag gör, och i samspråk med andra försöka hitta fram till en mer gemensam grund.

Det kan säkert vara skönt att få bestämma och tillrättavisa andra som inte begriper så mycket, så att de verkligen förstår hur det egentligen ligger till. Jag tjänar i alla fall på det och kansek jag kan låta fler av mina egna förväntningar förverkligas.
Eller så söker jag efter att tillsammans med andra utveckla tillvaron, och inte minst mig själv. Och är samtidigt villiga att själv ompröva min ståndpunkt.

Det senare förhållningssättet tvingar mig att inse att jag inte nödvändigtvis vet bäst.
Och det är fantastiskt befriande!

Jag såg Jurij Gagarin!!

Bläddrade i Borås Tidning i förmiddags.
Då såg jag Jurij Gagarin.
Alltså finns han.

Men, han var så tunn, tunn som tidningspapper.
Inte konstigt att han inte kan tänka djupa tankar...



Känd för att han under sin knappt 2 timmar korta rymdfärd inte såg Gud ovanför atmosfären. Han var visst tekniskt mycket skicklig och en uthållig och duktig stridspilot. Tråkigt bara att han inte tyckte att det räckte utan ville framstå som en klok religionsfilosof också.
Även om vi når till stjärnorna har vi alla våra begränsningar. Förhoppningsvis bländar inte stjärnljuset oss så mycket att vi blir blinda för det.

samma vinyl fast annorlunda

Plockade fram en nyinköpt 12" bildskiva för första gången. Ja, ny och ny... London för ett halvår sen, men det blir inte så ofta nu längre.

När jag plockar fram den ur omslaget kommer jag att tänka på en kommentar killen i affären i Soho säger till mig.
-Det kan hända att den inte är helt felfri.
Jaha undrar jag, vad menar han med det?
- Ja, den kan vara begagnad...

Ja, och... tänker jag och undrar om jag ser så ung ut att jag är en av de där som precis upptäckt att det börjar släppas vinylskivor och att det är en vidareutveckling från CD:n istället för en föregångare.

Jag såg nog ut som en fågel ett slag innan jag hummade: - visst, det är OK.
Finns det nån som köper en bildskiva och förväntar sig ett ljud som inte är "felfritt"? Finns det nån som köper en vinylskiva från 1991 som dristar sig att tro att det fortfarande finns ospelade exemplar i affärerna?

Jag känner mig nästan museial, som lyckas hitta denna raritet över huvudtaget. Och dessutom hittar jag en tolva med "China Crisis", deras första som är utgivet på ett för mig helt okänt bolag i Liverpool, alltså före de gav ut skivorna på "Virgin".

Den, hade verkligen ett felfritt ljud däremot. Oöverträffat av det mesta jag hört från en CD. Levande och dynamiskt.

Men visst är det samma skivor som fanns på den tiden då CD ( eller senare format för all del) inte var självklart respektive knappt en uppfunnet. Ändå har förhållandet till vinyl förändrats så totalt.

Även om något är precis likadant som det var för 30 år sen, så upplevs det annorlunda idag för att vi lever i en annan tid. Nej, inget är självklart längre...

Känna sig dum inte så dumt

Bland de viktigaste insikter jag tror att jag bör nå
är att begripa
att det är en hel del jag inte förstår

...

Lägg energin rätt! (eller "Känna sig dum" 2)

Nästan som en fortsättning på det där att känna sig dum ibland. Vi förstår ju inte allt klart med en gång. Och det är lätt att tro, att det bara gäller mig.
Men, så är det knappast.

Vi får dagliga rapporter ifrån Japan och Fukoshima, ett namn vi inte lär glömma framöver. Istället blir det lika världsberömt som Harrisburg, Tjernobyl eller varför inte Hiroshima.

Visst handlade det en hel del om slarv. Fast i det här fallet är slarv= dumhet.
Ingen människa som är vid sina sinnen förstår att det är OK att slarva med kärnkraft. Ändå har slarvet skett utifrån de säkerhetsföreskrifter som fanns.

Fast hade det bara varit slut där...
Vi har nu tydligt sett att dessa säkerhetsföreskrifter inte var särskilt säkra. Visserligen höll kraftverket för jordbävningen, men ingen hade förutsett en tsunami. Och, det här var inte den första i området...

Alltså har japanerna satsat på kärnkraft utan att ha en aning om hur man ska förhindra att radioaktivitet läcker ut om en olycka sker. Tänk på detta och vilka konsekvenser detta får när Du känner Dig dum nästa gång.

Fast vem kan anklaga japanerna? I Sverige ska nu utföras undersökningar om våra egna kärnkraftverk. Vad klarar de för slags olyckor som vi kan förutse?
Och kanske framför allt är det då läge att vara ödmjuk att inse, att det finns mycket vi INTE KAN förutse. Vad händer med kärnkraftverken då det vi inte kan ana sker?
Det måste vi ta med i beräkningarna!!

Naturligtvis gäller även detta för slutförvaringen av uttjänt kärnbränsle. Det är inte säkert att berggrunden alltid kommer att vara fast...

Kärnkraft kan vi ha till mycket, men bara därför kan vi inte vara så "dumma" att vi tror att vi har rationaliserat bort både olyckor och det oförutsägbara.

Inte så tokigt att ibland känna sig dum

-Å, vad dumt...
- Vad dum jag är, som inte tänkte på det...

Visst är det lätt att höra de där orden inom sig då och då.
Vi hör hur andra har tänkt, hur andra har förberett något och sedan genomfört, men vi själva aldrig ens... kom att tänka riktigt åt det hållet.
Känner Du ingen Dig?

Jag hoppas det! Annars har Du missat något avgörande, som är väl värt att komma på!

Ibland handlar det om vad någon som är slängd i käften eller på annat sätt övertygande, kanske en försäljare eller politiker som lyckas "bevisa" att dennes ord verkligen är att lita på.
Och så kanske man står där och inser att, ja, så måste det ju vara.
Det är lätt att känna sig lurad eller ofullkomlig.

Men det är aldrig självklart att den med starkast röst eller den som älskar sin röst mer än han/hon älskar andra och gärna tar över hela situationen genom att kräva mest talutrymme har rätt.

Ingen är perfekt, ingen är får med alla perspektiv. INGEN lyckas ge varenda människa runt omkring sig så mycket tid som alla skulle vilja ha.

Själv föredrar jag att erkänna min dumhet ibland, än att alltid spela klok. Världen blir ändå aldrig precis som jag vill ha den.