samling mot ondskan (tragedien i Norge)

Efter att bara ha haft italienska tidningar omkring sig under några dagar försöker jag ta mig igenom några av de Borås Tidning som kommit i brevlådan under tiden.

Naturligtvis står terrorattacken av Behring Breivik i centrum.
i tidningarna, men också i övrig media, i mötet mellan människor, i samhället i stort.
Vi är överraskade. Inte för tänkt att det varit omöjligt, utan för att det inte var förväntat.

Attentatsmannen själv är samlad och redogör för hur han gått tillväga, som det naturligaste i världen. Fullt vid medvetande. Han tycker sig ha gjort en god insats för sitt land.
Eller för kristendomen, trots att han skriver i dagboken t ex att "idag var första gången på länge som jag bad".

Jag undrar: är han något medveten om att hans uppfattning inte delas av en majoritet av medmänniskorna i Norge eller resten av världen?
Detta är år 2011! Då är detta inte är ett sätt som accepteras att lösa meningsskiljaktligheter på. Är han medveten om att skjuta sina landsmän inte främjar sitt land? Eller att han har en Gud som bor i en tändsticksask, som han tar fram för att be till när allt är klart? Vad har det med kristendom att göra?

En annan markant skillnad mellan honom och resten av världen är att han hålls isolerad, han är ensam, medan resten av världen samlas.
Kyrkorna är den naturliga platsen för samhället när tragedier som den här sker, och det frågas varken om medlemsskap eller trosbekännelse. Gator och torg är också samlingsplatser oavsett bakgrund och tillhörighet, samt förstås det socialdemokratiska partiets lokala avdelningar, eftersom det blivit direkt attackerat.

Vi samlar ihop för att dela sorg och förtvivlan, men också hopp.
Vi måste för sörja ut den sorg som vi fått, men den ger också en kreativ kraft.
Biskop Laila Riksaasen Dahl, som höll i söndagens minnesgudstjänst i kyrkan inte så långt från Utöya förklarade riktningen hos kraften som finns i gemenskapen, i att samlas - hoppet.
"Vi har gjort något stort idag. Vi har samlats mot ondskan."

Det behöver vi göra, kanske oftare än tidigare. Tillsammans bär vi hoppet om, att ondskan, hur kraftig den är kan visa sig, till slut INTE skall segra!

tid att bryta mönster

Semester (eller sommarlov) är alltid nyttigt.
Vi tvingas bryta av de vanliga mönstren och kan ofta välja att göra annat istället. En del som vi inte hinner med annars.

De senaste fem veckorna har jag själv rest en del, tre längre (en i jobbet) och några kortare resor.
23 av 35 dagar. Däremellan måste tid till för upp- och ompackning, ett par arbetsdagar på jobbet, kortare jobb vid andra tillfällen, och inte minst några riktiga arbetadagar i trädgården.

Infinner sig vilan? Inte riktigt.
Inte vilan att inte göra någonting, och det är nog ändå den vilan som behövs och som är en semesters största poäng. För det går alltid att ersätta vissa uppgifter med andra. Visserligen brytar man ett mönster, men ersätter det med ett annat.
Den verkliga utmaningen är att bryta ett utan att ersätta det med ett annat. Och då blir det vila.

Men även att bryta det invänada ger resultat.
Jag inser för egen del hur jag egentligen mår.
Lång tid har jag haft en ganska ansträngande tillvaro, men valt att den inte ska påverka mig mer än nödvändigt. När väl mönstret bryts... då ställs man inför sin hälsas verkliga spegelbild.

Under den senaste resan har jag därför haft konstant feber. En del huvudvärk, hosta och migrän. Måttligt roligt på resa, hur bra hotellet än är.
Men jag ställs inför ens egen sanning, och även om denna inte är som man alltid själv önskar, så är det mycket värt att se och förstå den.
Så, tack för att jag nu fick tillfället att bryta mönstret, och se!


Själv har jag sparat detta till sista en och en halva veckan på semestern.

långt melan inläggen - sjuk?

Ja, nu verkar jag ha tagit semester från bloggen ordetligt.
Men, det är inte sant.

Jag tror jag är sjuk. Idag har jag haft min andra semesterdag och det är också min andra dag på raken som går åt helt och hållet till trädgårdsarbete.
Kanske kan det bero på att jag känner ett uppdämt behov av att demolera, bryta av och trycka ner, dra upp med rötterna och plantera om.

Gräsmattan måste ju göras om till stor del eftersom huset blivit omdränerat, och det är ... ja, det är faktiskt inte jättetråkigt, men jag hade väl inte valt det om jag sluppit.
Men omplantering kan ju betyda att jag får se något växa så småningom, och det kan ju vara uppmuntrande. Fast om det inte blir så bra ersätts förhoppningen med något mer dystra känslor.

Då är det också lika bra att flytta på några buskar - några jämnas med marken, andra flyttas till mer "bekväma" ställen, mer lättrensade. Idag har också stora delar av syrénbusken fällts och demolerats. Den gamla sandlådan följde med av bara farten. Förhoppningsvis har jag krafter kvar imorgon som göra att jag kan köra bort allt skräp också.

Nej, sjuk är jag nog inte, men kanske finns det något uppdämt behov som gör sig gällande. För faktiskt, det känns riktigt skönt att röja de fula ytorna i trädgården.
Fast, snart får det nog va bra med det också.

internetsemester

Har varit utomlands under en o en halv vecka och haft internetsemester!

Alltså inte en sådan man boka på webben, utan där jag inte har använt mig av internet alls.
Helt bortkopplad från omvärlden nästan.

Visserligen finns internet tillgängligt här och var, men jag har inte saknat det alls. Rentav har det varit skönt att inte behöva känna möjligheten till inloggning och att uppdatera FB, bloggen, kolla mail, tradera, nyheter & väder och annat.

Jag har väl helt enkelt ändå träffat så många i verkliga livet att det har känts tillräckligt.
Men,
nu är jag hemma igen...