kyrkogångshelg

Ja, det är det ju för det mesta för min del.
Men när man har bytt arbetsplats, då är ju allting nytt och för första gången. Även om det man själv gjort många gånger förut. Dt blir nytt ändå, men andra människor omkring sig och i ett nytt sammanhang.

Därför var det jätteroligt att fira nyårsfest på lördagskvällen. Ett gäng mellan, ja cirka 4 år till... ja, uppåt 70 kanske - de flesta mittemellan - som träffas, äter varandras mat och har det gott.

1a söndagen i advent är ju traditionsenligt en helg där fler ger sig själv möjligheten att gå till kyrkan, och så var det i år också. Fast det här året inleddes gudstjänsten redan med morgontidningens ledarkrönika. Kyrkans röst i samhället är för svag, var chefredaktörens mening.

Och som präst, ja vad skulle jag göra, annat än att med så snabba fingrar jag hade, skriva en helt ny predikan utifrån denna ledare. Och att få in både Sakarja och Matteus med Jesus ridande in i Jerusalem var ju inte så svårt. Chefredaktören har alldeles rätt och därför var det bara att haka på och argumentera utifrån gudstjänstens synvinkel.
Att kollekten dessutom gick till Caroli diakonifond, gjorde ju inte det hela sämre.

Inte heller blir det sämre av att jag vid utgången råkade säga hej till chefredaktören själv. Och samtidigt var jag tacksam för att mina linser upplevdes lite "dimmiga" i början på gudstjänsten.
Man behöver inte se allt med en gång.

Att sedan få träffa konfirmanderna några timmer är ju som alltid jätteroligt, även om de nog tyckte jag var lite rörig ibland.
Slutsats - en väldigt god kyrkogångshelg, jag gärna gör om nästa nya kyrkoår.

rensningsdags

Tror att jag är ensam om att ha kvar en massa gamla mediciner i skåpen.
Eller?

Förstår inte varför de inte bara försvinner, alla dessa till hälften använda mediciner och tabletter med utgångsdatum 2006?
Några olika flaskor hostmedicin skulle säkert kunna utgöra en maffig drink (väl lagrade).
För att inte tala om att jag mycket väl skulle kunna sätta upp ett medicin-museum för 2004 års utgåvor.

Nästa gång ska jag ha med med mer TILL apoteket än därifrån.
Hoppas det är ett friskhetstecken!

Perspektiv på tillvaron?

Ja, tack!

Hur ska vi annars kunna se det som vi själva står i?
Under helgen har det varit väldigt internationellt tema för mig.
Fick i lördags vara värd för några gruppers besök till ett rum där man fick möta Kiefle.
Han skulle ge värdefull information till intet ont anande ungdomar, som jag uppmanade att anteckna och komma ihåg så mycket som möjligt. Informationen var viktig och skulle avgöra hur pass bra de skulle komma att må och utvecklas under åren framöver.

När de bänkar sig, sätter han igång och pratar på Targingga (vet inte hur det stavas), språket i Eritrea. Ingen förstod någonting, utom möjligen orden "Borås" "kommun" och "procent".

Så småningom sprider sig leendena när de förstår att det är inte på riktigt. Men kanske förstår de att det inte är självklart att kunna förstå över huvud taget, för den som tvingas fly till en helt annan plats på jorden.
För 20 år sedan kom Kielfe till Sverige, och för honom var det på allvar. Han flydde för sitt liv, och när han väl kom hit var det första ord han lärde sig:
"vänta"!

Admir från Srebrenica berättade sedan sin historia om flykten, om hur han skildes från sin bror och pappa, som var två av de drygt 8000 män som dog i folkmordet där.

Vi behöver ha perpektiv på tillvaron. Vi behöver få veta att våra liv inte är självklara, att vi inte självklart lever i ett fredligt land.
Genom att möta människor med annan erfarenhet lär vi oss lite mer om hur välrden fungerar.

vanans makt...

Gick den vanliga vägen över gatan,
på väg mot parkeringen
när jag gick från jobbet.

Gatan som länge varit ändrad
för vägarbete,
med enbart ena körriktningen tillåten
(på motsatta sidan dessutom),
är plötsligt öppen för båda.
Som vanligt.

Jag måste titta åt båda hållen,
inser jag mitt i vägen.
Inser jag
när bilar kör omkring mig
i båda riktningarna.

Om det inte varit
för den som vände strax för mig,
för att den körde som vanligt
men nu helt motsatt den andra trafiken,
och nästan blev påkörd
av bakomvarande
som körde
som om inget annat
än vanans makt fanns.