Efter att bara ha haft italienska tidningar omkring sig under några dagar försöker jag ta mig igenom några av de Borås Tidning som kommit i brevlådan under tiden.
Naturligtvis står terrorattacken av Behring Breivik i centrum.
i tidningarna, men också i övrig media, i mötet mellan människor, i samhället i stort.
Vi är överraskade. Inte för tänkt att det varit omöjligt, utan för att det inte var förväntat.
Attentatsmannen själv är samlad och redogör för hur han gått tillväga, som det naturligaste i världen. Fullt vid medvetande. Han tycker sig ha gjort en god insats för sitt land.
Eller för kristendomen, trots att han skriver i dagboken t ex att "idag var första gången på länge som jag bad".
Jag undrar: är han något medveten om att hans uppfattning inte delas av en majoritet av medmänniskorna i Norge eller resten av världen?
Detta är år 2011! Då är detta inte är ett sätt som accepteras att lösa meningsskiljaktligheter på. Är han medveten om att skjuta sina landsmän inte främjar sitt land? Eller att han har en Gud som bor i en tändsticksask, som han tar fram för att be till när allt är klart? Vad har det med kristendom att göra?
En annan markant skillnad mellan honom och resten av världen är att han hålls isolerad, han är ensam, medan resten av världen samlas.
Kyrkorna är den naturliga platsen för samhället när tragedier som den här sker, och det frågas varken om medlemsskap eller trosbekännelse. Gator och torg är också samlingsplatser oavsett bakgrund och tillhörighet, samt förstås det socialdemokratiska partiets lokala avdelningar, eftersom det blivit direkt attackerat.
Vi samlar ihop för att dela sorg och förtvivlan, men också hopp.
Vi måste för sörja ut den sorg som vi fått, men den ger också en kreativ kraft.
Biskop Laila Riksaasen Dahl, som höll i söndagens minnesgudstjänst i kyrkan inte så långt från Utöya förklarade riktningen hos kraften som finns i gemenskapen, i att samlas - hoppet.
"Vi har gjort något stort idag. Vi har samlats mot ondskan."
Det behöver vi göra, kanske oftare än tidigare. Tillsammans bär vi hoppet om, att ondskan, hur kraftig den är kan visa sig, till slut INTE skall segra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar