Tom kyrka = DÖD kyra

-"En kyrka utan ungdomar är en död kyrka!"

Sitter och fikar i en SKUT-kyrka efter gudstjänsten och pratar med en f d docent från Lund. Han har blicken mot framtiden klar. Vi pratar om fastigheter - jag berättar att jag jobbar i ett pastorat med 22 kyrkor, innan sammanläggningen hade vårt pastorat bara 11, och jag är rädd att han inte ska trilla av stolen.
-Det går inte, säger han. Vi kan inte ha så många kyrkor. Vi måste satsa på våra ungdomar. En kyrka utan ungdomar är en död kyrka.

Ja, hur är dagsformen?
Stiftet jag jobbar i har varit utan stiftsadjunkt för barn, unga och konfirmander i snart ett och ett halvt år. Den resurs som skapar kontakter, som fixar och organiserar möten, och som finns där som präst och stödperson för ungdomar mm. Trots att man sökt två gånger och fått mycket engagerade och välutbildade sökande har man ändå valt att inte tillsätta tjänsten. Och vad beror det på - inkompetens, rädsla eller så är det helt enkelt inte så viktigt?

Sällan finns det någon uttalad riktlinje för ungdomsverksamhet i våra församlingar, utan det hänger på att finns ideella eller anställda som brinner för att ungdomar har en plats i kyrkan. Rädsla eller inkompetens eller så är det helt enkelt inte viktigt.

Ändå har jag själv fått mycket uppmuntran av församlingsbor för just att satsa på ungdomar. Det är något som är önskvärt, men ofta blir det på tid som blir över eller tas över från annat. Det är en hel del strukturer, planering och sammanträden som ska ta tid först.
Men, det är både viktigt och roligt att ge unga människor ett hem i kyrkan, att få möta vuxna på samma plan, som man känner igen vare sig vi möts i församlingshemmet, på stan eller på FB. Tillfälle att få prata om allt möjligt, men mest om vad som är viktigt - värderingar, hopp, mål och mening med livet, tvivel och tro.

Jag tror att docenten har rätt. Det är viktigt att satsa på att alla erbjuds en plats att vara på i våra församlingar, men inte minst våra unga. Därför sparar vi aldrig pengar på att inte satsa på resurser för unga, och vi rasar ner i djupet om vi söker efter fullkomliga personer som kan precis allt och varit över allt om de ska platsa. Inte ens Jesus skulle vara nog
(-nej, du har inte jobbat tematiskt med konfirmander, så tyvärr, du är inte tillräckligt kompetent).

Så, ska vi satsa på livet eller döden?