Är det ett tecken...?

Fick häromdagen en inbjudan till fest!
Det låter ju roligt: att få gå på fest och träffa trevliga och glada människor och njuta av att livet kan vara härligt. Det är väl inget att tveka på?

Festen jag inbjöds till var - en klassfest! Du som gick i nian... o s v. Vet att det varit några sådana tidigare, men jag har inte haft möjlighet (alternativt: brinnande intresse) att gå på dem.

Men nu då, nu när jag får chansen igen?
Vi var fyra klasser som gick ur nian samtidigt på min skola och vi kände väl varandra generellt bra. Jag skulle inte ha något emot att träffa vem som helst av dessa - tvärtom det hade varit kul. Så kanske jag skulle gå, då?

Nu visar det sig att det inte bara är dessa fyra klasser. Hela Borås och Bollebygds kommun var inbjudna, vilket borde röra sig om ... ja, kanske runt 1300-1500 personer. Om det inte varit så att det gällde tre årskullar, vilket alltså innebär en sådär 4000 personer.

Är det intressant? Hur många känner jag där att prata gamla minnen med? Eller att jämföra framgångens sötma med, för det är väl något som också ligger i konceptet?

Nej, det känns tyvärr inte så angeläget. Hade det gällt min gamla skola så kanske, men knappast nu.

Men, så får jag ögonen på det där som bara inte kan vara en slump. Det måste vara ett tecken!
Samma dag får jag nämligen med reklamen ett erbjudande som passar som hand i handske med festinbjudan.
Naturligtvis skulle man gärna ta på sig 80-talsinspirerade kläder till klassfesten. Ja, tänkte jag först - det går väl att hitta. Men sedan får jag se ett annat erbjudande som jag kopplar ihop med 80-talet, där det utlovas att man blir festens blickfång. Nu kan jag inte backa längre. Nu finns nämligen möjligheten att skaffa sig "rätt klädsel" - en Jabba the Hut-dräkt!
Det måste vara ett tecken!