Som elfsborgare är det naturligtvis tråkigt att laget inte nådde ända upp till första plats.
Så brukar det ju vara för alla som håller på någon person eller lag i en tävling.
Visst är det allra bäst om han/hon /det vinner och kommer på första plats.
Kanske är det så för många över huvud taget. Man vill komma först. Att komma tvåa eller ännu sämre är inte bra nog.
Och i takt med att kraven tycks öka på oss från många håll idag, så blir det lätt ett elitistiskt krav att bli inget annat än bäst.
Nu är jag ingen fotbollsexpert precis, jag är mycket utom just det, men om jag inte har fel så var Elfsborg ett av de mest favorittippade lagen inför årets allsvenska. Jodå, det var nog Elfsborgs tur nu.
Starten blev allt annat än lyckad. Det gick dåligt. Möjligen var det samma problem årets dessförinnan. Starten blev inte bra.
På senaste tiden har det höjts rop på att byta ut tränaren eftersom man inte nådde förstaplatsen i år. Det görs analyser om varför det går så dåligt ibland och jag tror man skyller en hel del på gräset. Hmm....
Jämfört med den start Elfsborg fick så är en andra plats i Sverige riktigt bra. Tyvärr verkar många inte tycka så. Men kanske har det att göra med vad man jämför med.
Istället för att ställa krav på sig själv och andra att vara bäst, så bör vi istället inrikta oss på att bli bättre. Bättre utifrån den position som är utgångspunkten. Och kanske att det inte alltid går att mäta vad som är bättre, men det vill vi så gärna också se. Vi vill ha bevis.
Vore det inte bättre att lita på sig själv istället? Kan verkligen yttre siffror vara hela sanningen oavsett vad jag själv upplever?
Vi kan inte utgå från något annat än oss själva, och det vi håller på har inget annat att komma med än att göra sitt bästa med de förutsättningar de har. Det måste vi respektera.
Därför tycker jag att en andra plats är hedervärt.
I alla fall om man ryckt upp sig från den tionde eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar