kyrkogångshelg

Ja, det är det ju för det mesta för min del.
Men när man har bytt arbetsplats, då är ju allting nytt och för första gången. Även om det man själv gjort många gånger förut. Dt blir nytt ändå, men andra människor omkring sig och i ett nytt sammanhang.

Därför var det jätteroligt att fira nyårsfest på lördagskvällen. Ett gäng mellan, ja cirka 4 år till... ja, uppåt 70 kanske - de flesta mittemellan - som träffas, äter varandras mat och har det gott.

1a söndagen i advent är ju traditionsenligt en helg där fler ger sig själv möjligheten att gå till kyrkan, och så var det i år också. Fast det här året inleddes gudstjänsten redan med morgontidningens ledarkrönika. Kyrkans röst i samhället är för svag, var chefredaktörens mening.

Och som präst, ja vad skulle jag göra, annat än att med så snabba fingrar jag hade, skriva en helt ny predikan utifrån denna ledare. Och att få in både Sakarja och Matteus med Jesus ridande in i Jerusalem var ju inte så svårt. Chefredaktören har alldeles rätt och därför var det bara att haka på och argumentera utifrån gudstjänstens synvinkel.
Att kollekten dessutom gick till Caroli diakonifond, gjorde ju inte det hela sämre.

Inte heller blir det sämre av att jag vid utgången råkade säga hej till chefredaktören själv. Och samtidigt var jag tacksam för att mina linser upplevdes lite "dimmiga" i början på gudstjänsten.
Man behöver inte se allt med en gång.

Att sedan få träffa konfirmanderna några timmer är ju som alltid jätteroligt, även om de nog tyckte jag var lite rörig ibland.
Slutsats - en väldigt god kyrkogångshelg, jag gärna gör om nästa nya kyrkoår.