En ny situation ger perspektiv på den gamla

Rubriken kan passa in på allt möjligt, förstås.

I förrgår slog det mig att det snart är jul.
Något jag sagt under många år tidigare är att, det inte blir jul ordentligt förrän jag hade farit runt med en vän i en av mina tidigare församlingar och delat ut julblommor till de gamla (och ibland även ensamma och sjuka).
I år saknar jag det mycket, för det brukade bli en dag som jag själv kände mycket glädje och tacksamhet inför.

Sista året, alltså vid förra julen, föregicks den här dagen av ett kort samtal med en företrädare för arbetsgivaren.
Ja, kort..., jag sa - "ja, OK, jag har bara fyra minuter på mig, sen måste jag åka! Jag har flera som väntar på mig."
- Visst, sa personen, det går på fyra minuter och stängde dörren.

42 minuter senare kommer jag ut ur personens rum. Utskälld. Ordentligt.
För vad jag gjort för mycket,
för vad jag inte gjort,
för vad gjort på ett sätt som denne person i efterhand tyckte kunde gjorts på annat sätt,
eller för vad andra gjort eller inte gjort.

Visst kan det vara en tröst att personen var ordenligt psykiskt instabil. Men...
Förnuft och känsla stavas inte lika.

Jag förknippar denna härliga dag med ett förspel iform av ett verbalt övergrepp, denna dag som inneburit så mycket glädje.

Häromdagen insåg jag detta, då den person som är min nuvarande motsvarighet till denne andre, hade ett samtal med mig.
Lugnt och stilla, avslappnat, lyssnande, omsorgsfullt.

Och jag inser att, även om jag missar julkänslan, så är det värt det.
Även om jag saknar mycket av det goda i en situation, så lämnar jag gärna det, om det överskuggas av något som är nedbrytande.
Och som lämnar en väldigt stark känsla av... ja, svårt att säga. Sorg, vemod, besvikelse... över att inte välja respekt, vare för sig själv eller för en annan.

Ibland väljer vi bort något gott, p g a att något beungande överskuggar det. Och när vi då efteråt ser skillnaden, så känns också glädjen över att ha slippit ifrån det gamla både skön och vemodig.
Inte alltid enkelt, livet. Men alltid kan vi sträva efter att inte acceptera det som tär och drar ner.
Ur det kommer frihet.