För någon vecka sedan slog det mig att terrordåden i Norge kanske i allt det avsyvärda också kommer att resultera i att vårt samhälle slår in på en alternativ väg.
Individualism är idag något självklart för oss i vårt land och för stora delar av västsvärlden. Vi har både rätt och möjligheter att uttrycka vår individualism, att visa att just jag inte bara är en människa i massan.
Vid beöket i Indien för drygt två år sedan minns jag att detta var en av de saker jag reagerade på. Människorna där såg sig betydligt mer som ett kollektiv, och behovet av individualitet verkade vara betydligt lägre.
Det som hänt nu, får många att tänka över sin uppfattning om samhället - gemenskapen mellan oss som bor och lever på samma plats. Kan det blir så framöver att vi mer och mer söker gemenskap för att vi tillsammans ska stå starkare mot det som hotar oss.
Sverige har inte varit särskilt hotat som enhet under lång tid. Kanske att vi med händelserna i Stockholm i december och i nu i Norge, upplever att det nu finns ett hot mot oss som befolkning? Och därmed söker en starkare gemenskap?
Samtidigt märks behovet av kontrast mot det avskyvärda. Vi behöver platser och gemenskaper som visar på motsatsen mot ondska, mot våld, mot meningslöshet.
Vi behöver fler röster som vågar utmana det som är fel, och tydligare och fler ställningstaganden för det som bygger upp människor och samhälle.
Detta är inget nytt, men däremot har riktningn nu blivit tydligare. Vi har en riktning att kämpa emot. Dags att ta ställning för det som bygger upp oss i djupet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar