Skickade in min uppsats igår.
Har under det senaste året studerat kyrkligt ledarskap i Uppsala på distans.
Som avslutning skulle vi nu, efter att ha läst böcker och artiklar uppradade på tre A4sidor (ganska många alltså) skriva en liten uppsats.
Vi har visserligen lämnat in två-tre inlämningsuppgifter och haft en tenta tidigare, så skrivandet i sig var ju inte så främmande. Men att titta igenom allt detta material, välja ut vad som kan vara intressant och formulera det i skrift tar sin lilla tid.
När det väl är gjort gäller det ju att få ett sammanhang i texten: vad bör komma först, finns det några delar som har någon slags ordningsföljd, eller om inte, vilken ordningsföljd väljer jag ( och varför). Sedan är det bara att omformulera och omplacera allt skrivet material! Dessutom tycker ju alla inte likadant och det är just det som är det mest spännande: att få olika forskare och författare att diskutera utifrån sina skrifter!
När allt väl var genomgånget och kände väl utvalt, var det dags för den slutliga redigeringen. Max 10 sidor innebär att 14 sidor är fyra för mycket! Då gäller det att välja, gå igenom texten framåt och bakåt, ta bort meningar, vissa stycken, många gånger bara enstaka ord, eventuellt ändra textstorleken någon inskjuten del o s v. Till slut lyckades jag med två raders marginal.
Nåja, vid rättstavningen insåg jag att jag glömt två böcker i referenslistan, så det blev ytterligare några rader i texten som fick tas bort, men det är sånt man får räkna med...
Det tar sin tid. När uppsatsen väl var klar kändes som att jag hållt mig i en glasbubbla under två veckor. Visst, alla dagar ägnas inte åt den, men efter ett tag kommer man in i ett tänkande som man hela tiden bär med sig. Därför är det just väldigt skönt att få sända iväg den till sist.
Och börja tänka på andra och annat viktigt i världen som pågått under tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar