Så har, som uppföljning på mitt förra inlägg, Socialdemokraterna valt att stå bakom sin partiledare. Skönt för honom.
Och visst är det partiets egen angelägenhet. I alla fall så lälnge det bara rör partiet.
Om socialdemokraterna vid nästa val skulle göra ett bättre val, trots sin partiledare, är det inte bara partiets bekymmer - kan vi verkligen ha Juholt som stadsminister, med den nonchalans han visar för offentlighetens regler och pengar och bristen i förstånd vad gäller hur mycket som är berättigat honom?
Det var många i efter förrförra valets ursprungliga regeringsförslag som tvingades bort för mindre än detta.
Fast, står demokratin så högt i kurs hos de sociala demokraterna?
Efter att man uteblev från TVdebatten, så finns det viss anledning till oro.
Sverigedemokraternas mandat är lika demokratiska som socialdemokraternas (eller vänsterpartiets), men genom att inte vilja deltag i debatten sviker man sina egna väljare. Att inte låta sin röst höras som representant för dem som lagt sin röst på ett parti, det är knappast vidare demokratiskt. Något som vi hade hoppats på att två av våra riksdagspartier på är.
Politikerförakt är benämningen, folkets röster - ja, spelar de egenligen någon roll, när man väl blivit invald - för Juholt, Ohly o Petzäll? Eller blir de för obekvämt?
Varken Sverigedemokraterna eller väljarna försvinner om heltidspolitikerna blundar, och därför bör vi be dem öppna ögonen och visa respekt mot folket. Även om den enskilde inte är ense med någon av de olika grupperna.
Men det är väl det som är en av poängerna med demokrati - att var och ens röst, oavsett vad man tycker, ska för göra sig hörd, och respekteras. Annars ska vi nog hitta en annan benämning på vår "demokratiska" ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar