söndag 11 december 2011

Måste man verkligen bli arg?

Ulf i "Innerstaden, Göteborg" ska sälja sin bil.
Han lägger ut den på blocket och beskriver ganska bra vad det handlar om. Riklig utrustning, bränslesnål, mycket välvårdad Mazda.

Låter bra tycker jag, så jag skickar ett mail. Försäkerhets skull SMS:ar jag också.
Nästa dag ringer jag honom o talar in på mobilsvararen att jag sökt honom , men inte hört från honom (bilen kan ju blivit såld...).

Så ringer han (från ett dolt nummer). Berättar om bilen, hur bra den är o s v.
- Ja, säger jag, låter intressant, när kan jag få se på den?
- Kl 15.00 (samma dag) säger han har jag möjlighet.
Vi bestämmer platsen också, och han förklarar noga.

Detta var i fredags, då stormvädret drog in över Göteborg, men vad är 15 mils biltur i oväder, om man får tag på en riktigt bra bil till hyfsat pris?
---
Han dyker inte upp. Jag ringer. SMS:ar. Flera gånger.
Kl 15.20 svara han:
-Jaså är det Du! Väntar Du?
- Ja, vi bestämde tid kl 15!
- Jaha. Ja, bilen är såld. Till min bror.
- Nej, vänta nu. Vi har ju bestämt en tid, som var den första tiden Du kunde visa den.
- Ja, men jag har försökt få tag Dig men inte lyckats...
- Jah, men jag har haft mobilen på hela tiden (och jag brukar inte missa samtal närjag har den på mig). Du kunde lämnat meddelande. Eller varför SMSade Du inte?
- Naj, det kunde jag ju ha gjort...
- Jag har kört 7-8 mil enkel väg för att vi bestämde...
-Ja, men bilen är såld, ursäkta det var tråkigt, adjö. Klick.

//Här hör rubriken på inlägget hemma//

Förmåga att ta ansvar? Nej!
Visar respekt för andra människor? Nej!
Tillräcklig mognad för att ta konsekvenser av sina handlingar? Nej!

Kunde jag påverkat detta något? Nej.
Ändå blir jag arg. Skitförbannad!
Fast han var lite feg - han vågade inte ta emot min ilska, utan lade på luren och stängde av telefonen.
Ja, jag är arg och kan inte rikta det mot det/den som är fel. OK. Jag vägrar acceptera, men kan inte göra något. Surt. Inte heller kan jag få honom förstå vad hans agerande resulterar i.

Det är HANS problem.
Han kommer inte fortsättningsvis agera som en mogen vuxen människa. Men vad vet jag om hans bakgrund. Kanske har han haft det värre än mig. HAR antagligen det värre än mig.

Nej, jag behöver inte vara arg längre. Det svåraste problemet är inte att jag är utan bil. Det finns fler. Men han har bara sig själv. Det är svårare att byta ut.

Stackas Ulf från Innerstaden i Göteborg.
Käre Gud, förbarma Dig över honom.

1 kommentar: