Skärtorsdag

Ingen påsk utan ägg, skriven ICA-handlaren.
Och visst, ägg är en bra symbol för nytt liv.

Ingen påsk utan dynamiken som finns i påskens dagar, säger jag.
Det vore URTRIST att äta massor av ägg varje dag, frossa i godis varje dag, äta överdådigt varje dag. Dynamiken i våra liv är definitivt en rikedom, för i de tråkiga, "låga" dagarna lär vi oss uppskatta de härliga "hög-tiderna".

Snart går skärtorsdagen över i långfredag. Skärtorsdagen är, tycker jag kyrkoårets höjdpunkt: just för att den rymmer så många olika delar av livet. Både glädje och förtvivlan, gemenskap och ensamhet, vänskap och svek. Men det huvudsakliga temat är ändå Guds sons nya förbund med oss människor. En gemenskap som river ner hierarkier, öppen för alla som vill.

Det låter bra, men är svårare i praktiken, från Jesu tid fram till idag. Och säkert framöver...

Alltid skönt att hitta en syndabock, för då märks mina egna svagheter och synder mindre. Eller? Kan jag välja en annan väg?
Det finns alltid olika strömmar man kan följa med, men ingetsäger att det minsta motståndets väg är den väg som är mest sann.

Kanske jag tycker illa om Judas. Men vem är jag att döma honom? Det är väl inte min uppgift?
Och varför skulle det vara det - jag är väl inte fri från svaghet, ogenomtänkta tankar eller egoism? Jag är inte genomgod, alltid konsekvent och felfri!

Nej, istället måste jag till slut också förlåta inte bara Judas,
utan också alla de som fördömt honom.