Så har påsken kommit. Eller är den redan över?
Redan på påskafton rear affärerna ut påsksakerna. Själv har jag inte hunnit med att ta fram några påsksaker än, för direkt efter en prästs åtta gudstänster och annat arbete, började ju en ny vecka. Hoppas hinna lägga på en påskduk i alla fall nu till helgen.
Dynamiken i påskens händelser gör nästan hela upplevelsen. Fast det funkar förstås inte om dynamiken mest består av att resa sig ur, och sätta sig i TVsoffan igen.
Påskens drama är inget som vi sitter och bara tittar på utifrån. Du och jag är en del av det. Vi är med i händelserna för de rör Dig och mig och människovarandet. Och det är svårt att se på distans.
Dynamiken finns i mötena vi gör med varandra och
dynamiken finns i berättelserna vi hör. Det är så skönt att evangelierna inte bara är några resultatrapporter utan att människorna som var med porträtteras som levande människor som du och jag kan identifiera oss med.
Påskdagen var mycket gråt, oro, funderingar. Det skulle det varit för oss också. Där finns plats för mörket och därför känns ljuset så befriande när det väl blir uppenbart.
Om vi lever våra liv parallellet med facit i hand, hittar vi aldrig dynamiken. Den finns emellan oss, i mötena, i människovarandet, aldrig i ett distanserat passivt åskådande.
Fast det här gäller inte bara påskhelgen. Det gäller hela ditt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar