Inte så tokigt att ibland känna sig dum

-Å, vad dumt...
- Vad dum jag är, som inte tänkte på det...

Visst är det lätt att höra de där orden inom sig då och då.
Vi hör hur andra har tänkt, hur andra har förberett något och sedan genomfört, men vi själva aldrig ens... kom att tänka riktigt åt det hållet.
Känner Du ingen Dig?

Jag hoppas det! Annars har Du missat något avgörande, som är väl värt att komma på!

Ibland handlar det om vad någon som är slängd i käften eller på annat sätt övertygande, kanske en försäljare eller politiker som lyckas "bevisa" att dennes ord verkligen är att lita på.
Och så kanske man står där och inser att, ja, så måste det ju vara.
Det är lätt att känna sig lurad eller ofullkomlig.

Men det är aldrig självklart att den med starkast röst eller den som älskar sin röst mer än han/hon älskar andra och gärna tar över hela situationen genom att kräva mest talutrymme har rätt.

Ingen är perfekt, ingen är får med alla perspektiv. INGEN lyckas ge varenda människa runt omkring sig så mycket tid som alla skulle vilja ha.

Själv föredrar jag att erkänna min dumhet ibland, än att alltid spela klok. Världen blir ändå aldrig precis som jag vill ha den.