glädjen i att ge

Känner mig trött, men glad ikväll.
Har haft en musikgudstänst med dikter av den lokale poeten Hans Hallebo, där drygt hälften av musiken uruppfördes.
Och just hälften av musiken var jag själv tonsättare till.

Alla har vi många olika gåvor och goda egenskaper. Jag har inte gjort något själv för att få en viss gåva. Däremot ligger det i mitt ansvar att använda det jag har fått, förhoppningsvis så att inte bara jag själv har nytta och glädje av det. Jag tror att det är så som Gud hoppas att vi ska dela med oss. Kanske också vidareutveckla det vi har, i den mån det är möjligt.
För att få ge något är förknippat med glädje.

Dessutom är det ett sätt att bygga upp och vidmakthålla vår värld och samhäller när vi delar med oss av det goda.
Många människor runt omkring mig ger mycket av sig själv. Att då få dela med sig av något är en förmån. Vi blir komplement till varandra.
Dessutom utvecklar det mig själv att ge vidare. Jag får utveckla mina gåvor, och därför i förlängningen kan jag ge mer.

Tacksamheten blir dubbel, både för vad jag har fått och för vad jag kan ge. Och kanske också glädjen blir dubbel? Så , vad har vi att förlora?