konfirmationstid

Har nu fått förtroendet ännu ett år från ett gäng ungdomar att vara ledare under ett år.
Ett år, ja det låter ju som ett tag, men sedan i början av september har tiden bara sprungit iväg. Hallå, vi hade ju precis bara börjat...

Ändå känns det som ett stort förtroende, alla de samtal som vi haft om allt - himmel och jord och däremellan. Alla frågor som väcks och som vi tillsammans får tänka och diskutera om.

Det är väldigt skönt att som ledare inte behöva vara den som har svar på allt! Istället den som börjar med att inleda ett ämne och berätta en del om sin egen och traditionens tro. Och när funderingarna och tankarna sedan kommer försöka bena upp de olika svaren. För det blir så tydligt när vi pratar om det som är lite svårt
- det som har så många bottnar och det där som verkligen betyder något -
att det inte finns ett enda rätt svar.
Men inte desto mindre viktigt blir det att samtala om alternativen.

Även om vi inte skrattar jämt, är det ändå många gånger som vi faktiskt har väldigt roligt. Men, så är det ju ofta när vi delar med oss av vår fantasi, när vi vänder på perspektiven för att se tillvaron från ett annat håll.

Nu så här efteråt tänker jag så mycket på allt det vi aldrig kom till, allt det där vi har kvar...
På allt det där vi hade förberett och sedan kom vi in på ett annat spår och gick vidare därifrån.
Kanske jag skulle hålla mig mer till planeringen framöver?

Fast, kanske ändå inte, för det är ytterst sällan som livet självt gör just det,
och det är ju livet ändå allting handlar om.
Därför är det väldigt roligt för mig att dela det, med ett gäng härliga ungdomar.