Bläddrade i Borås Tidning i förmiddags.
Då såg jag Jurij Gagarin.
Alltså finns han.
Men, han var så tunn, tunn som tidningspapper.
Inte konstigt att han inte kan tänka djupa tankar...
Känd för att han under sin knappt 2 timmar korta rymdfärd inte såg Gud ovanför atmosfären. Han var visst tekniskt mycket skicklig och en uthållig och duktig stridspilot. Tråkigt bara att han inte tyckte att det räckte utan ville framstå som en klok religionsfilosof också.
Även om vi når till stjärnorna har vi alla våra begränsningar. Förhoppningsvis bländar inte stjärnljuset oss så mycket att vi blir blinda för det.
Var ÄR då Gud? — Nu när vi blivit kloka nog att inte längre, som fäderna i tron, tro att han gömmer sig bakom himmelens fäste, utan söker honom annorstädes... Ack, att han är så svår att finna! Det är nästan som om han inte fanns – så svår är han att hitta...
SvaraRaderaDär har ju du och jag olika uppfattningar. Men jag tror att vi båda är så kloka att vi inte stänger dörren för den andres möjlighet att själv tillåta sig ha en egen uppfattning.
SvaraRaderaDet handlar om respekt både för andra men inte minst för sig själv.
Ja. Men jag finner det då småaktigt, min vän, att häckla Gagarins uppenbara observation, att Gud icke är i himlen, såsom uppfattningen en gång var hos alla de fromma. (Ett uttalande han sannolikt blivit kättarförklarad för i en annan tid.) Nu är möjligheten utesluten, att Gud är i himlen, vilket öppnar upp för problematiken: var är han då? Ingenstans där vi kan hitta honom? Om så — om vi aldrig kan hitta honom, varför dock utgå från att han ÄR, likväl... — Återstår: ett önsketänkande... en from förhoppning... Den får du ha. Jag förstår bara inte varför.
SvaraRaderaSom alltid är alla uttalanden insatta i en kultur och historia.
SvaraRaderaBegreppet "himlen" är inte ett enhetligt begrepp med endast en betydelse, och inte ens Gagarin var på sina två timmar runt i hela den himmel, som är en av betydelserna. En viss känsla för nyanser kanske inte vore fel?
Men han var trots allt insatt i tid och kultur. Det gör det mer förståeligt.
Ska Du och jag diskutera Guds existens är internet inte ett bra medium, tyvärr. Så det blir en kort tanke här bara.
Jodå vi kan hitta Gud, fast vi måste kanske frigöra oss från de begränsningar vi har när vi letar.
Jag har hittat Gud, du har det inte.
Därför förstår jag att Du inte tror på Guds existens, medan det är en självklar följd för mig. Därför gäller inte "önsketänkande" mig, eftersom jag har kommit till en annan slutsats, och även om jag fick ha detta, har jag det alltså inte. Vi KAN INTE räkna med samma slutledning om vi har olika utgångspunkter.
Guds existens eller inte är dessutom oberoende av om vi tror på den eller inte - annars vore Gud inte Gud.
Till slut vill jag tydliggöra min slutsats från ursprungsinlägget: jag hoppas att var och en inser sina begränsningar - ingen människa är allvetande, och behöver heller inte låtsas vara det. Jag drar ett streck för denna kommentarslinje här, och går och tar hand om det som katten tog med sin in. Men, tack Creutz, det är alltid intressant med dynamik!