respekt för att inte ha hela sanningen

I slutfasen av en uppsats på C-nivå under mina studier, minns jag hur min handledare och jag diskuterade titeln på arbetet.
Jag skrev om satanismen och avslutade med en uppställning för olika slags undergrupper, beroende på deras uppfattning om en metafysisk (ickefysisk/överjordisk) verklighet eller inte och skillnader i deras agerande.
Min handledare påpekar då för mig att jag ju faktiskt har visat att det finns så stora skillnader inom huvudbegreppet, att jag inte kan ha kvar begreppsordet i bestämd form. Jag tog alltså bort de två sista bokstäverna i begreppsordet, så att det fick stå i obestämd form.

Detta ha påverkat mitt sätt att använda bestämd och obestämd form när jag uttrycker mig.
Jag tror inte att en människa kan uppfatta och förstå sanningen om den värld vi lever i. Vi har inte tillräcklig kunskap, och ingen har förmåga att ta till sig allt ändå. Det finns alltid mer att läsa, mer att förstå, mer att utforska och mer att på ett bättre sätt än idag uttrycka den kunskap vi fått fram.

Vi kan ge upp. Eller så kan vi vara glada att så länge vi lever har vi alltid något nytt att lära oss.

Vår förre ärkebiskop K G Hammar skrev väl en bok, som jag inte läst, med titeln "Jag har inte sanningen, men jag söker den".
Naturligtvis fick han lite skit för det, det fick han ju alltid, men om vi tar in begreppet respekt här, så innebär åtminstone titeln för att han inte definitivt vet och kan förklara allt.

Jag borde nog läsa boken...
Musiktips: "This is my truth. Tell me Yours." Manic Street Preachers.
Har inte närstuderat texterna, men både titeln och musiken är bra.

Vi har nog alla delar av vad som är sanning, vi försöker att förstå vår tillvaro, så gott vi kan.
Därför önskar jag en ömsesidig respekt för andra människor, som också söker efter sanning, men (som Du, Creutz, påpekar) naturligtvis under förutsättning att sökandet i sig grundar sig i respekt för andra. Att fördöma en annan människa är inte att ha respekt för denna.

"Sanningen ska göra er fria"! Ja, det är mitt hopp, och tills dess vill jag vädja till det goda i varje människa, och möta honom/henne respektfullt, så långt denne gör det möjligt i sin egen respekt för andra.