fiktivt ledarskap

Hade tänkt skriva om något helt annat när jag ramlade in på en facebook-fråga om varför Kapten James T. Kirk (Star Trek - the original series) är en exceptionell ledare.
Eftersom jag nu är inne på min tredje ledarutbildning är det ju alltid kul att se vad några svarar ang en fiktiv 60-tals-TV-figur.

Kanske är det för att hans pauserande i sitt tal gör honom mer övertygande. Och det är ju bra om han inte stammar när nu någon annan berömde honom för hans tal.

Han tar inte skit från någon och han lyckas att alltid gå vidare, vad som än händer. Och visst, det är bra egenskaper.

Eller att han inte är rädd för att misslyckas, utan kastar sig in i nya farlig situationer ständigt. Och visst, har man bara läst i manus att efter 45 minuter har han överlevt än en gång, så är det väl ingen konst.

Fast frågan är om jag inte gillade denna bäst: en stor portion förtroende och en snävt sittande uniform. För visst passar det väl bra in också på en präst i kaftan?