Ja, en balans mellan det som är viktigt och det som är mer för nöjes skull ligger nära till hands för mig.
Melodifestivalen har jag sett på sedan 1977. Har inte missat något år sedan dess.
Deltävling 1 förvånade mig med att jag satte höga betyg på de tre första. Dilba var förstås lite svag, men hade hoppats hon hade kommit top 4. Skamligt att hon kom sist! Men, det har naturligtvis inte likhetestecken med att något är dåligt. Susanne Alvengren häromåret hade en väldigt fin sång, Magnus Uggla och andra guldkorn har hamnat där.
Swingfly förvånade mig för att den var så pass bra, och den kunde blivit ännu bättre om de kombinerat alla tre röststämmorna mer på slutet.
Jenny Silver sjunger ABBA, men ett gott hantverk var det i alla fall.
Gillade humorn och de små Ladytron-influenserna jag tyckte mig höra hos Le Kid.
Pernilla Andersson var ju i en helt annan dimension - det blev plöstligt... lite mer äkta. Inte så beräknat, utan vanligt snyggt klädd, snygga färger, bra låt och ett ganska vackert sound.
Danny var ju förhandstippad, men det hade väl varit bra om det funnits en refräng efter det där enformiga sticket. De andra grabsen gick mig spårlöst förbi.
Resten var väl OK, för jag uppskattade Kristian Luuk och jag har väl inte tyckt att helheten försöker nå upp till den nivån som fanns under hans år som ledare.
Mmm - har jag rätt eller fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar